tisdag 28 maj 2013

Postapokalyptiskt Ståkkålm

Jag älskar dystopier. Så när vi i bokcirkeln får möjlighet att välja bland några olika titlar som drar åt sci-fi håller skriker jag naturligtvis högt att vi tar dystopin, Toffs bok : med kommentarer av Muham Bentson av Kalle Dixelius. Och visst var den bra, helt ok faktiskt. Inte minst då för att det är en berättelse som utspelar sig i Sverige (eller Svärje) och under en stor del av boken också i Ståkkålm, närmare bestämt i Hornschtull.
Tiden är om ca 250 år, och något har gått väldigt fel. Vad får vi aldrig någon klarhet i, människorna som lever då vet inte själva. Hela samhället har fallit sönder och genom den framtida historiken Muham Bentsons kommentarer vet vi att tidsperioden senare kommer att kallas "den mörka tiden", direkt referens till den tidiga medeltiden. Den tid Toff lever i lider också samma brist på litteratur och samtida historieskrivning som dåtidens "mörka tid", varför just Toffs bok blir ett otroligt viktigt dokument när den återfinns drygt 200 år efter att den skrevs.

Toffs själv är en 25-årig arbetare i en stad som står i ruiner och där de forna stadsdelarna näst intill blivit egna "riken" styrda med järnhand av sina herrar. Toff beskriver sig själv som en ful och misslyckad person, men han får en dag för sig att börja skriva. Alla form av läsning och skrift är förbjuden och belagt med dödsstraff om man blir påkommen. Trevande först men i allt raskare takt beskriver han sin vardag och sin omgivning. När han kommer över en riktig bok slukar han den om och om igen (Nick Hornbys Om en pojke), ju mer han läser och skriver desto mer utvecklas hans språk. Tack vare sitt skrivande blir han slutligen inbjuden i Klubben, en motståndsrörelse som vill återuppbygga samhället. Tillsammans med några vänner ger han sig så iväg på en resa genom Sverige för att ansluta sig till resten av Klubben och jobba för ett nytt Sverige.

Boken hade verkligen förtjänat ett bättre genomförande. Det finns mycket som känns löst, bl.a. hans snabba språkutveckling, lättheten att få tag i papper att skriva på men svårigheten att få tag i en penna. Sen är frågan, skulle Sverige verkligen degenererat så kraftigt på 250 år, ingen kunskap av idag tycks finnas kvar hos arbetarna trotts att det kanske inte är mer än fyra generationer sedan katastrofen inträffade. Om all litteratur förstördes hur kommer det sig att Muham Bentson några hundra år senare refererar till Flugornas herre och Tractatus Iogico-philosophicus? Men idén är spännande och det finns likväl ett driv i boken, man vill verkligen veta hur det går för den stackars Toff. Personligen gillar jag verkligen också hur boken tydligt förespråkar litteratur och kunskap. Lite roligt är också hur Star Wars och Harry Potter återberättats muntligt och under åren blivit till legender och hur författaren slänger in en (övertydlig) känga till dagens kvällspress: Han har förstått vilka undermåliga publikationer den så kallade kvällspressen var. En av de stora gåtorna i forskningen om det klassiska Sverige är hur de kunde överleva. 

HBTQ-mässigt är det inte mycket i den, men där finns homosexuella karaktärer (ordet bög används också frekvent, men har nu betydelsen "vekling" istället för "homosexuell"). Toff passerar också igenom en territorium som styrs av en flamboyant bög som selektivt väljer ut sin befolkning till att bestå av attraktiva män, helst med samma läggning.

Hur man förhåller sig till slutet, den allra sista raden är nog olika (OBS! Läs den inte i förväg!). En twist som kan bli både intressant och fruktasvärt irriterande.

1 kommentar:

  1. Du är härmed tegelstensutmanad! http://www.boktjuven.com/2013/05/tegelstensutmaningen.html

    SvaraRadera