Hop-Çiki-Yaya-Deckare

Lite Modesty Blaise och en gnutta miss Marple. Fast i Turkiet och med transor. Så skulle jag nog kortfattat beskriva Mehmet Murat Somers Profetmorden, vars beskrivning fångade mig direkt och vars innehåll höll mig fast trotts en ganska tunn historia och trotts det faktum att det var mindre "champagne och bubbelgum" än vad som utlovats.
Föreslog glatt denna bok för bögbokcirkeln, och tyvärr blev den lite sågad. Kanske då främst för att karaktärerna är ganska förenklade (ett medvetet val av författaren för att tilltala en bredare publik). Men, då fler i cirkeln besökt Istanbul en eller ett flertalgånger, också för att beskrivningen av Istanbul och transkulturen känns mer riktad mot västvärlden än för inhemska läsare. Jag har själv aldrig besökt staden så i vilken utsträckning det stämmer vet jag inte, litar helt enkelt till mina medläsares större kunskap om turkiskt hbt och turistliv. Helt sågad blev den dock inte, och tror att de flesta skulle kunna tänka sig att läsa uppföljarna när de kommer på svenska, den andra delen kommer i början av nästa år och heter Lustmordet.

Huvudpersonen är datakonsult på dagarna (fast i all ärlighet verkar han mest sova då) och nattklubbsdrottning på nätterna. Han är transvestit av "Audrey Heburn-typ", som varvar thaiboxning och squash med flamboyanta outfits och eftermiddagsdrinkar. När så en av flickorna binner inne i en lägenhetsbrand under lite mystiska omständigheter börjar han nysta i det via egna kontakter. Snart uppenbarar sig ett mönster av försvinnanden och mord, allt kopplat till proferterna i Koranen. Paniken spriders sig snart bland transvestiterna i Istanbul och vår hjältinna ger sig ut på jakt i svart kattläderkostym och högklackat.

Det är ju inte ett litterärt mästerverk på något sätt, och gör heller inte anspråk på att vara det. Som deckare är berättelsen som sagt tunn, hade väntat mig lite mer åt Agatha Christie hållet och sitter ändå fram till upplösningen och hoppas på att den självklara skurken faktiskt inte är skurken. Men så var det ju så klart. Det var faktiskt helt andra kvaliteter som höll mig fast, också förutom det faktum att den är underhållande. För underhållande är den, trotts det bitvist brutala innehållet har den en charmig lätthet och frispråkig fräckhet. Man bjuds på en bred variation av trans-identiteter och definitioner, och författaren håller sig osvikligt lojal mot den sexuella minoritet som på sätt och viss egentligen blir bokens huvudperson. Och omvärlden finns hela tiden där, med både små antydningar och öppet förakt som kan drabba "flickorna" när som helst och utsattheten från älskare och sexköpare.