fredag 22 oktober 2010

St Sebastian i kjoltyg

 Trotts att jag egentligen inte har mer än namnet gemensamt med huvudpersonen i Eli Levéns debut roman Du är rötterna som sover vid mina fötter som håller jorden på plats, så är det något som slår an en nerv och griper tag.
Språket håller inte alla gånger, men det är en värdig debutroman. Med utgångpunkt från helgonet Sankt Sebastian och täta referenser från den moderna musikscenen. En berättelse som kärlek, jaget och det innersta.

DN kritiserade de aningen långsökta liknelser Sebastian har för sig i boken, men jag tycker att de funkar. Det reflekterar hans lite annorlunda och tydligt förvirrade tankegång. Vissa kan garanterat störa sig på att den är så explicit, för det finns inget lagom och tillrättalagt i den här boken. Men den innerliga och sårbara själ som är Sebastian skulle i mångt och mycket förbli dåld utan utsattheten och sökandet efter "jaget" i en djungel av känslolösa rövknull och anonyma möten i mörkret.

Blicken är så: den vill slå ner honom eller sätta på honom. Den har ett sällskap, de är likadana men sällskapets blick är riktad bortåt, uppåt. Sebastian stannar vid ett träd och låter blicken bestämma, den vill prata: "Hi, where you from?"

Snart ser man en starkt destruktiv sida hos Sebastian, inte minst påvisat genom just de mer ogenerade beskrivningarna av hans sexliv. En total gränslöshet där varje beslut, varje föresats ämnad att krossa honom lite till. Inom honom finns Ellie, instängd och kuvad och hon vill ut. En dag ska hon resa sig ur askan av Sebastian...

En annorlunda utvecklingsroman, nästintill grotesk och precis lite för mycket.
Jag gillar den.

Sebastian vaknar en vecka senare i sitt rum. Natten behåller något: Ellie. Natten lämnar något: Sebastian. Att vakna är ett misslyckande. Det är inte rätt. Drömmarna kastar sig över honom som vågor och spolar honom kal och fattig, han vaknar ansikte mot ansikte med förlusten det innebär att vara Sebastian.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar