onsdag 28 april 2010

När dansade du i bokhandeln senast?

Ibland bara snubblar man över en bok som man blir kär i. Och då menar jag verkligt kär med hela kittet. Hjärtklappning, lyckorus och glädjetårar. Det finns inget annat sätt att beskriva David Levithans high school-roman Ibland bara måste man.
 Mitt i en amerikansk idyll, bland galna studentföreningar och vadslagning på
förhållanden hittar vi Paul. En rätt vanlig kille som en kväll på en spelning i den lokala bokhandeln faller pladask för den nyinflyttade killen Noah.
Noah är verkligen inte som någon av Pauls tidigare pojkvänner, utan en ganska sårbar typ som målar musik i ett hemligt krypin.
Paul måste övertyga Noah om att han verkligen är kär på riktigt och inte tänker såra honom. Problemet är bara att Pauls ex helt plötsligt vill ha tillbaka honom.
Än struligare blir det när tjejkompisen Joni blir tillsammans med skolans skitstövel och vägrar fatta sitt eget bästa. Och när Tonys föräldrar ger honom utegångsförbud för att "skydda" honom mot sina homosexuella böjelser.
Utan sina två bästa kompisars fullhjärtade stöd måste Paul försöka fixa ihop vårens stora fest tillsammans med quarter-back transan Infinite Darlene samtidigt som han ska reda ut sina kärleksbekymmer.
Och så lyckas han naturligtvis såra Noah, trotts alla sina löften, genom att hångla lite med sitt ex Kyle i en av skolans städskrubbar.
Allt levereras i en vardaglig utopi, där den sexuella läggningen inte är ett problem utan en självklarhet. Ett friskt inslag som bryter av från den problematiserande komma-ut-litteraturen och det är riktigt svårt att sluta le, en känsla att man är lite lyckligare och lite gladare dröjer sig kvar långt efter att man stängt pärmarna och släkt lampan...


Uppdatering 2013-02-25: Filmat bokprat om Ibland bara måste man:

1 kommentar:

  1. Mycket bra bok! Läste den på engelska själv, heter Boy Meets Boy.

    SvaraRadera