fredag 22 oktober 2010

St Sebastian i kjoltyg

 Trotts att jag egentligen inte har mer än namnet gemensamt med huvudpersonen i Eli Levéns debut roman Du är rötterna som sover vid mina fötter som håller jorden på plats, så är det något som slår an en nerv och griper tag.
Språket håller inte alla gånger, men det är en värdig debutroman. Med utgångpunkt från helgonet Sankt Sebastian och täta referenser från den moderna musikscenen. En berättelse som kärlek, jaget och det innersta.

DN kritiserade de aningen långsökta liknelser Sebastian har för sig i boken, men jag tycker att de funkar. Det reflekterar hans lite annorlunda och tydligt förvirrade tankegång. Vissa kan garanterat störa sig på att den är så explicit, för det finns inget lagom och tillrättalagt i den här boken. Men den innerliga och sårbara själ som är Sebastian skulle i mångt och mycket förbli dåld utan utsattheten och sökandet efter "jaget" i en djungel av känslolösa rövknull och anonyma möten i mörkret.

Blicken är så: den vill slå ner honom eller sätta på honom. Den har ett sällskap, de är likadana men sällskapets blick är riktad bortåt, uppåt. Sebastian stannar vid ett träd och låter blicken bestämma, den vill prata: "Hi, where you from?"

Snart ser man en starkt destruktiv sida hos Sebastian, inte minst påvisat genom just de mer ogenerade beskrivningarna av hans sexliv. En total gränslöshet där varje beslut, varje föresats ämnad att krossa honom lite till. Inom honom finns Ellie, instängd och kuvad och hon vill ut. En dag ska hon resa sig ur askan av Sebastian...

En annorlunda utvecklingsroman, nästintill grotesk och precis lite för mycket.
Jag gillar den.

Sebastian vaknar en vecka senare i sitt rum. Natten behåller något: Ellie. Natten lämnar något: Sebastian. Att vakna är ett misslyckande. Det är inte rätt. Drömmarna kastar sig över honom som vågor och spolar honom kal och fattig, han vaknar ansikte mot ansikte med förlusten det innebär att vara Sebastian.

tisdag 5 oktober 2010

Vackert, ihåligt och värdelöst

Författaren Bengt Martin avled 19 februari 2010. Han var både författare och skådespelare. Som författare tilldelades han Nils Holgersson-plaketten 1979. Det var däremot för boken Bengt och kärleken, den andra delen i en trilogi som kanske mest kan beskrivas som en lite snällare och ljusare version av Joakim-trilogin.

Bengt Martins böcker kom att bidra till att förändra den syn som tidigare fanns på homosexuella i Sverige, och var för de HBT-personer som växte upp på 60- och 70-talen en viktig källa till identifikation. Han var en stark förespråkare för de homosexuellas rättigheter och 1968 skapade han stort rabalder genom att öppet prata om sin homosexualitet i SVT:s Storforum.
En mer innerlig bild av Bengt Martin kan du hitta i Roger Wilsons blogg En kulturpuggas liv och värk.

Nyheten om Bengt Martins död kommer helgen innan Eli Levéns fantastiska debut Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats utkommer. Sverige förlorar en av sina mest betydelsefulla bögförfattare. Ur askan stiger en ny. -Tor Billgren

 Titeln på detta inlägg speglar inte min åsikt om Bengt Martins böcker, tvärt om! Den åsyftar till namnet på den inledande titeln i Joakim Mander-trilogin.
Sodomsäpplet kom ut 1968 och blev föremål för en livlig debatt i TV och press. Boken är den första av tre om Joakim Mander och var något nytt och banbrytande när den kom.
Men det är ingen glad och munter berättelse, utan en hemsk och ganska mörk redogörelse av en sextonårig homosexuell killes liv i 1950-talets homofoba Stockholm.

Joakim lever tillsammans med sin kontrollerande mor. Fadern gick bort när han var liten och han lider av tvångstankar, tics och har allmänt svårt att anpassa sig till sin omgivning.
Han har det struligt i skolan, svårt att fokusera och är ständigt mobbad då både hans gester och tal är lite för feminint och hans kläder lite för färggranna. Samtidigt försöker han vara en god "fru" i ett förhållandet till Nick, en lite äldre kille han jobbat tillsammans med under sommaren, som blir mer och mer destruktivt allt eftersom tiden går.
När så väl nådastöten kommer och Joakims sköra värld faller samman försöker han ta sitt liv...

 Efter att Joakim vaknat upp på sjukhus i inledningen på Nejlikmusslan (1969) får han äntligen chansen att bryta sig loss från modern, då hon gifter om sig och flyttar till en liten landsort. Istället flyttar han in hos sin excentriska och högst religösa moster Molle. Där börjar han processen med att på allvar acceptera sig själv som homosexuell och via buskagen på Frescati och skumma bögklubbar möter han Björn.
Björn är en tolv år äldre läkare som, liksom Joakim, ännu inte återhämtat sig från sitt tidigare förhållande. Den tröst de finner hos varandra leder efter en tid till ett fint och innerligt förhållande.
Men fortfarande är det ett liv byggt av lögner, och när några klasskamrater upptäcker hans förhållande med Björn blir han grovt misshandlad...

Såna är vi Joa. Här ser du oss. Här ser du dig själv. Sådan du kanske en gång kommer att bli - titta på den där gamla kärringen mitt på dansgolvet. Domare, som tvingas döma sina egna. Ser du så gammal. Och besviken. Ensam och missnöjd. Frossar i ungdom. I vackra kroppar. Såna är vi Joa! -Ur Nejlikmusslan

1970 kom den avslutande delen i trilogin om Joakim Mander ut, Finnas till. Det är den sista sommaren innan skolan börjar och Joakim ger sig ut på en resa genom Europa tillsammans med Björn. Till en början lyckliga, men då de reser genom efterkrigstidens Tyskland byts glädjen ut mot ångest och anfall av schizofreni. Joakims känsliga kynne klarar inte spåren av död och tragedi som omger dem. När han djupt skakad återvänder hem till moster Molle vet hon hans hemlighet och han ställs inför ett val: stanna och vara "normal" eller fortsätta sitt syndiga leverne på annat håll.

Han ser sig inte om när han går...

fredag 1 oktober 2010

Bokmässan 2010

Nu är det iof en vecka sedan jag kom tillbaka från Göteborg. Vara bara där torsdag-fredag. Nog för att mycket av det roliga sker lördag-söndag så blir snabbt outhärdligt att försöka manövrera sig runt inne i mässhallarna när portarna slagits upp för "allmänheten".

Detta var första gången jag besökte bokmässan, och jag kommer att vända åter!
Under två dagar avlöste det ena seminariet det andra, och däremellan försökte jag hinna få koll på montrarna och shoppa lite. Allt ifrån en diskussion om maskulinitetens liknelse med bonsai kittens till Kitty Crowthers arbetsfilosofi och Tupilaks HBT-kamp.

Jag kan varmt rekommendera mässan till alla. Vare sig man gillar att läsa eller inte hittar man alltid något av intresse i vimlet av montrar.