lördag 8 maj 2010

Banan någon?

Det går seg med Tullbron, det är så mycket annan läsning och andra saker som kommer i vägen hela tiden. Det är inga dåliga saker för det mesta, men det är heller inte något att skriva om här så vida jag inte ska ändra inriktning totalt och skriva om barn- och ungdomsböcker.
Men så hände det nu att jag satt och läste några recensioner om Jeannete Winterson's Det finns annan frukt än apelsiner. Jag blev lite smått överaskad över att det verkar vara så många som tycker den är svår och lite tråkig. Jag gillade den verkligen!
Nu golvade den mig inte. Det var inte så att jag inte kunde släppa den men det är en vacker, och delvis självbiografisk, historia om en ung och stark kvinna som går sin egen väg.
Kan inte påminna mig att jag fann den varken svår eller tråkig, även om det ska tilläggas att om man läst annat av Winterson så är det stor skillnad i språket, den här är rakare och mer avskalad. Det var ändå hennes debutroman.
Tvärt emot den uppfattning många andra verkar ha så gillar jag den lite kärva men ömsinta humorn med vilken hon berättar sin historia. Distansen den är skriven med gör ibland att man oavsiktligt skrattar i stunder då man kanske egentligen borde gråta. Men det gör det inte till en glad och lättsam bok, den är både tragisk och vemodig.

Adopterad av fundamentalistiska evangelister växer Jeanette upp i 60-talets England. Total avskärmad från omvärlden består livet till största delen av bönemöten, predikningar och frälsningsarbete och kyrkan och församlingen betyder allt. Hennes mamma och kyrkan (i den ordningen) sitter inne med svaren på livets alla gåtor och på söndagarna hänger de en filt över tv:n och lyssnar på missionsrapporten på radion. Jeanettes högsta önskan är att bli missionär.
Hennes dröm går mer eller mindre i uppfyllelse och hon får åka runt och värva andra medlemmar till kyrkan. Det är också då, när hon börjar röra sig utanför den varma och trygga gemenskapen i församlingen, hon blir kär.
Det är med Melanie, en flicka hon värvat till kyrkan, hon inleder sin första kärleksaffär. När den uppdagas rycket hela församlingen in för att driva ut demonerna ur de unga flickornas kroppar.
I och med sitt förhållande med Melanie, och följderna av det, börjar Jeanette att genomskåda sin mor.
Hon har under hela sin uppväxt bara ätit apelsiner, hennes mamma anser att det är den enda frukten, och nu blir det tydligt för henne att det finns annan frukt än apelsiner.
Jeanette lämnar som sextonåring sitt hem, sin familj och sin församling. Men hon är stark och hittar sätt att inte bara överleva, utan att vända situationen till att bli något livsbejakande...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar